Okej, visst. Men medge att det samtidigt är vansinne: att sitta där, om man får säga så, bland arton andra (fast oftast färre…) visserligen säkert utmärkt sansade personer (tja, mestadels i alla fall…) på var sin ergonomiskt undermålig stol från sengustaviansk tid, iförd fotsid klänning eller kravatt, med hela detta magnifika arv på sina naturligt nog allt mer hopkrympta axlar, fingrande på något slags spelmarker som man en gång beslutat kalla jetonger och således kallar jetonger; halvt mumlande, ansatt av en svag men likväl ständigt närvarande oro, endera kopplad till med fog befarade ”läckage” eller till den mindre troliga hypotesen att Börshusets väggar slutligen skulle ha utvecklat hörselorgan, sinnrikt infällda i stuckaturen, riktade inåt som utåt, för alltid.
Börshus
Högtidssammankomst
